elizelucasemil

Ja tider bara rinner iväg tycker jag. Pojkarna sover sen ett tag tillbaka. Elize sover på soffan här brevid mig. Inatt ska hon få sova brevid mig har jag bestämmt. David jobbar ju natt så då vill jag ha alla barnen och mig själv i samma rum. För tänk om det skulle börja brinna och jag ska springa runt och hämta barnen. Nää då är det bättre att vi är i samma rum så jag kan ta ut alla genom fönstret. Ni kanske tycker att jag är nojjig men för mig känns det säkrast så. David och elize åkte till davids jobb en snabbis för att hämta lastbilen han skulle åka i till jobbet. Eftersom han inte jobbar på sitt vanilga jobb dessa 2 nätter. Då kom davids mamma och hennes man hit på en kaffe. Dom ska ju passa barnen på lördag. Tur att vi har dom så nära för det är inte helt enkelt att bara lämna 3 barn över 1 natt. Men dom vet jag att jag kan lita på.  

Just nu är det fuskbyggarna på tv'n. Glad är jag iaf att jag inte är deras kläder. Dom hade inte ens vatten eller toalett. Skulle dom göra nummer 2 fick dom åka 8km till statoil. Helt vansinnigt.

Mitt hjärta och hjärna känns som det snart kommer spricka i tusen bitar. Håller skenet upp för andra, men när jag är själv då rinner tårarna. Detta är det värsta jag vart med om. Hur mycket ska man orka innan man ger upp??? ja nu är det inte jag som har tänkt att ge upp, men personen jag skriver om. Har vart med om så himla mycket. Jag kan erkänna att jag hade inte fixat det. Längtar till lördag då jag och david ska åka till sthlm och bara tänka på varann och äta god mat och verkligen unna oss. Tur att jag har honom. Min prins som jag kan säga allt till och som förstår vad det är jag menar. Behöver inte ens prata han vet ändå att det är något som jag tänker på. Nee nu kallar sängen. godnatt